NOLERVIK

    Reportage, bilder, idrottshistoria och berättelser av Stefan Nolervik

Nej, Elton John spelade aldrig på Kluksgården

Kluksgården har dragit många stora stjärnor genom åren  men aldrig Elton John.

Det här är berättelsen om hur jag åt en lunch på stan och så började jakten på Elton John. Den förde mig från Kluk, via Kungsängens golfanläggning, till Karolinska institutet och slutade på en bar i Teneriffa.
Och jag som bara hade slagit mig ned bredvid ett känt musikeransikte på lunchen och vi hade förlorat oss in i ett musikaliskt nostalgitöcken. Gamla dansband, musiker, kalla danskvällar och Tommys orkester passerade mellan tuggorna.
Mannen som nu satt mittemot mig på lunch-haket hade varit en riktig musikalisk bruksarbetare. Är i och för sig fortfarande.
Vi åt köttfärslimpa när han sa:
– Du, det var en sak, du som är journalist kanske kan kolla upp det där med Elton John.
Jag stannade till mitt i en tugga. Elton John, en av världens mest kända musiker med mängder av hits på meritlistan, vad är det med honom?
Den Gamle sa:
– Jo, du kan väl kolla upp om han verkligen spelade här i Jämtland den där vinterkvällen för snart 40 år sedan.
Skulle han ha gjort det?
Han tittade mig allvarligt i ögonen och sa lågmält:
– Jag vet egentligen inte säkert, men det går rykten om det. Sent 1960-tal. På Kluksgården.
Den Gamle sa inget mer. Lämnade sin bricka, log och gick.
Kvar lämnade han mig med det rykande kaffet och frågorna.

Frågor som pinade mig och som krävde svar
. På kvällen under en långpromenad i skymningen under det strilande duggregnet när bonden Göte körde vita höbalar i skytteltrafik ringde jag upp mannen som troligen borde ha varit arrangör för spelningen på Kluksgården.
 Låt oss kalla honom Håkan.
– Jo, det var någonting med Elton John, sa han. Det blev något snack efteråt kring det där.
Han sa:
– Det var innan Elton John var känd och han skulle ha varit med och spelat med ett band som hette Stardust International och som av någon anledning kom till Kluksgården en vinterkväll, troligen i början på 1970-talet.
Och så klarnade minnena. Han berättade om hur han fått tips om bandet och hjälp att få dit dem av en kille som hette Lasse Lindroos, som själv spelade i bandet New Generation, och som då jobbade på EMA Telstar.
– Han ordnade allt och det var tack vare honom som jag fick bandet till Kluk. Bandet bestod av ett antal musiker med olika bakgrund. Sångare var Hayati Kafé och bland de övriga var en engelsman med och det skulle isåfall ha varit Elton John, sa han.
Håkan hade också ett klart minne av vädret den kvällen.
– Det var oerhört kallt, säkert ner under minus 30. Och jag kommer ihåg att den gamla skraltiga buss de åkte med hade vattenburna värmeelement där vattnet frös så det var svinkallt i bussen när de skulle åka till Stockholm på natten efter spelningen. Jag lånade ut filtar och någon gammal militärpäls åt dem när de åkte.
• Med i bussen kan alltså Elton John ha varit, men inte säkert. I såfall någon gång innan han blev riktigt känd?
– Ja, det kan ha varit han.
Tack, vi hörs. Klick. Och så sov jag på saken.

Hayati Kafé svarade på första signalen.
– Elton John? Nej, det kan det inte ha varit. Det borde isåfall ha varit känt.
• Han skulle ha följt bandet Stardust international där du var sångare. Kommer du ihåg?
– Aha, ja,ja det bandet känner jag väl till, men det var inte jag utan en annan turkisk sångare och han finns inte längre i livet. Men jag känner bandmedlemmarna väl. Men jag tror inte att någon av bandets orginalmedlemmar är med i dag.  Dick Major var den som höll i bandet, han bor i Frankrike i dag. Men du jag är mitt uppe i en grej här, du kan ringa senare så får du telefonnumret.

Lasse Lindroos spelar fortfarande
med sitt New Generation. De hade en hit på 1960-talet på Tio i topp med Two faces have I, som de fortfarande åker runt och spelar på olika 1960-talsspelningar.
En skrovlig röst svarade:
– Du, vi hade spelning här på Kungsängen Golf i gårkväll och du kanske hör det på min röst? Javisst, det kan mycket väl ha varit jag som ordnade spelningen till Kluksgården. Det var i och för sig inte vi på EMA Telstar som hade hand om bandet Stardust International, men jag kan ha varit inblandad ändå tack vare alla mina kontakter.
• Men du, det är inte det som är min kärnfråga. Den kommer här: Kan Elton John ha spelat med bandet under den där turnén i Norrland?
– Ojdå, nu slår du mig på alla fingrarna. Njae, tveksamt. Det skulle i såfall ha varit en mycket väl förborgad hemlighet. Det händer ju att man har hört under åren att det ska ha hoppat in musiker i olika band och som sedan har visat sig vara riktiga stjärnor, men Elton John, tveksamt. Men du, jag försöker forska i det här och så ringer jag upp dig till veckan, okej?
Okej.

Stardust International har
en egen hemsida. Där kan man se vilka som var medlemmar under de stora åren på 1970-talet. En av dem var Bosse Tedner. Han spelar numera i Ballroom Bigband och det är på deras hemsida jag får tag i hans jobbtelefon. Den går till Karolinska institutet. Bosse Tedner jobbar med rymdmedicin.
– Ja, jag var med i Stardust international. Det var en rolig tid det där. Jag läste på KTH och satt i turnébussen och pluggade på våra resor och jag var den ende svenskfödde i orginaluppsättningen. Alla andra hade ju utländsk bakgrund, men Elton John var aldrig med vad jag kommer ihåg. Han kan ju ha varit med på någon av alla fester som arrangerades i Dick Majors gula villa ute i Älvsjö. Där var öppet hus för musiker från alla världens hörn.
Men ingen engelsman?
– Jo, en engelsman var trummis. Ja, nu kommer jag ihåg, han brukade göra en del Elton John-låtar i pauserna. Han tog på sig glasögon och så och sjöng nån Elton-låt. Så måste det ha varit!
Vad hette han?
– Tony Walter. Han säljer sådana där skämtgrejer till firmafester nu och håller på med karaoke. Bor i Teneriffa under vinterhalvåret och i Stockholm på sommaren. Prova där.



Det har precis börjat regna när jag kommer till Kluk i Alsens hjärta. Vinden tar i och vågorna börja gå vita på Kougstasjön. Bygdegården ligger där inbäddad i grönska på en tallbacke mitt i byn, till vänster efter affären när man kommer från Bleckåshållet.
Jag kliver ned i en slänt och börjar knäppa med kameran från ett buskage av grisblommor när jag hör den karaktäristiska melodislingan ”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid” ljuda. Jag svarar i mobilen:
– Hallo, hejhej! Det är Tony Walter, från Teneriffa, du har sökt mig?
Så har då svaret på frågorna kommit ikapp mig. Från en bar under solparasollet får jag lösningen på gåtan:
– Nej, Elton John var inte med på den där spelningen. Det hade i och för sig inte varit helt otänkbart eftersom han åkte runt med ett okänt band i Europa i början av sin karriär.
Jag avbröt honom:
Men de säger att ...
– Nej,nej, för f-n. Jag brukade göra en sådan där spexgrej. Bytte om och tog på mig glasögon och körde nån låt av Elton John i pausen. Det måste ha varit så det gått till.


Nej, den riktige Elton John
spelade aldrig på Kluksgården. Det var bara en kopia som spexade och höll igång i pausen.
Men om det hade varit sant, håll med om att det hade varit värt en historia att skriva om.