Han har gett ut fler böcker än de flesta. Han syns och hörs i många olika publika sammanhang. Han är landets meste föreläsare och han är den ende fotbollsspelare i landet som fått Augustpriset. Han är alltid solbränd och han är ständigt omdebatterad för den han är och för det han står för.
Nu är han aktuell som en av de nya stjärnorna på slottet.
Jag har mött Björn Ranelid. Och fascinerats.
Plötsligt blev vi stående utanför ett kafé mitt i stan, författaren Björn Ranelid och jag. Han var snyggt klädd i mörk rock, blåaktig klubbläzer, en tunn och luftig halsduk och vågiga hår var lätt bakåtkammat. Vi hade gjort en kortare stadspromenad tillsammans och nu huttrade vi litet där vi stod i skuggan på Prästgatan.
Han sa:
– Min kommande bok handlar om hemtjänsten. Om den unga kvinnan som möter en äldre dam och den vänskap som uppstår dem emellan.
• Ett inlägg i debatten?
– Ja, det kan man säga. Om hur vi behandlar äldre människor. Att vissa människor inte betyder något när de är förbrukade. Boken heter Ansikte av eld och är på 520 sidor. Det är min största bok hittills och kommer ut i slutet av september. Vill du höra första meningarna?
Jag nickade till svar: Ja, gärna.
Där, i korsningen mellan Törnstensgränd och Prästgatan, blev jag alltså troligen en av de första som fick höra inledningsfrasen i Björn Ranelids kommande bok. Ett förtroende.
Så läste han ur minnet:
”Många människor skulle ha darrat som hunden inför jordbävning om de vetat hur fria de är. Kärleken stavar aldrig fel, ty den behärskar alla språk.”
• Det är det både din bok och din föreläsningsserie handlar om, kärlek, värme och mänskliga relationer?
– Ja och att vi möter människor med respekt. Var tredje människa på jorden är antingen indier, kines eller afrikan. Det kan man tänka på. När jag föreläser brukar jag säga ”Hittar du en enda vit människa på jorden får du en miljon kronor”.
• Alla människor är färgade?
– Ja.
Till slut klev vi in på kaféet och värmde oss med en kopp kaffe.
Han tog en latte och jag en svart. Med var också Jan Martinsson, Vindeln, men född och uppväxt på Frösön, och nu den person som engagerat Ranelid till en turné i länet. Han drack Cappuccino.
Vi satte oss ned vid kafébordet. Björn Ranelid berättade att han vill sprida kunskap med hjälp av humanismen, att människorna ska kunna öppna sig för varandra.
– Jag vill träffa mina läsare. Och det jag har att säga handlar om människan, språket, kärleken, moralen, etiken – allt ifrån änglar till krig. Allt det som naturvetenskapen inte berättar om.
• Språket?
– Ja, jag tycker att det har skett en förflackning inom språket. Det beror på ett gigantiskt slarv. Peter Forsberg säger att han gjort en okej match, någon säger okejt beslut och någon att han eller hon har en okej lön – när de egentligen menar rimlig, lagom, anständig, rättvis, det är kanske harmlöst men i förlängningen leder till något allvarligt, till slut åderlåts språket, som blir till en container och sopstation.
Här avbröt han sig och sken upp:
– Men jag är också mycket hoppfull när det gäller dagens ungdomar. Särskilt när könen närmar sig. Flickor och pojkar umgås på ett avdramatiserat sätt, det tycker jag är fantastiskt roligt.
Björn Ranelid är en stor fotbollsälskare. Vi diskuterade om att älska fotboll och att det inte är viktigast att hålla på lag.
– Huliganismen är förödande för fotbollen. En riktig fotbollsälskare kan inte bli huligan.
• Hur tänker du?
– Den som älskar fotboll och ser Ronaldinho eller Ronaldo kan inte hata. Kan du själv spela fotboll kan du inte vara huligan.
• Är du så mycket fantast att du följer med dagligen?
– Absolut. Hela tiden. Testa mig!
• Vilka leder allsvenskan?
– Djurgården..nej, kanske Göteborg, Djurgården. Djurgården måste det vara. Nej, Kalmar leder nu! Ja, Kalmar! Och Inter leder i Italien, Real Madrid i Spanien och Bayern München i Tyskland.
Och så berättade han om världens bästa fotbollsspelare. Om Christiano Ronaldo, om Zlatan, ”troligen världens mest spektakuläre spelare” och om David Beckham.
– Beckham är inte bland de 60 bästa spelarna i världen. Tvärtom kanske den mest överreklamerade. Han kan inte nicka, är enfotad och har aldrig gjort en överstegsfint. Han är dessutom den ende jag känner till som pratat sig in i landslaget, men mig lurar han inte.
Jag pekade på hans klubbmärke på kavajen:
– Vad är det där för märke?
– Morris eget märke. Det är min son som köpt den till mig. Jag köper inga kläder själv, men har inget emot att bära snygga kläder.
• Men ingen fleecejacka?
– Jodå, gärna en fleecejacka också. De kan vara underbara att ha. Många tror att jag är en klädsnobb, men jag tänker inte så. Jag har visserligen klädsmak men nedvärderar ingen för kläderna.
Vi satt kvar länge på kaféet och diskuterade. Han berättade om sig själv och om sina upplevelser och om sin – förträfflighet. Men han var långt ifrån dryg, bara charmig och mycket sympatisk. En stark personlighet.