Elias Jonsson knackade på

en sommarkväll hemma i Krokom

 

 

En julikväll 1978. Storspelmannen Elias Jonsson, från Ede i Offerdal, steg av Offerdalsbussen vid sista kåken på vänster sida efter Offerdalsvägen i Krokom och knackade på.

En annan spelman öppnade.

– Jasså, ere du Elias! Kom in ske du få en grogg.

Det var Knut Nolervik, durspelare med rötterna i Häggsjövik. Min pappa. Han hade jobbat som skogsarbetare och sedan som linjemontör. Han åkte runt i västra Jämtland och byggde kraftledningar – först å Hissmofors Kraft aktiebolag, sedan åt Östersunds elektriska, och sedermera Jämtkraft AB.

Sjukpensionär sedan 1975. Då var han 54 år.

Det var efter det han plockade fram sitt durspel. Det hade han inte spelat på sedan han var i åttaårsåldern och spelade på bal i Häggsjön med de andra storspelmännen. I vuxen ålder hade han mest spelat på sitt femradiga spel. Det dröjde inte länge förrän han på nytt bnehärskade spelet till fullo och de gamla låtarna kom tillbaka. de hade funnits därinnanför hela tiden. Och så började han också komponera egna låtar.

På fredagseftermiddagarna brukade han åka till badhuset i Krokom och bada bastu. Sedan åkte han hem och slog upp en grogg. Det var inget tjafs, bara rent brännvin och syd apelsinläsk. Det här var en sådan kväll, och så kom Elias Jonsson på besök. Han skulle ta en senare buss hem.

Elias Jonsson var född i Jänsmässholmen 1905, och här alltså 73 år, och hans förste läromästare när det gäller munspelandet blev Lars Annersa som var son till Lapp Nils-eleven Lapp-Anners Larsa. De gav Elias hans härliga takt och dansrytm i spelandet.

Elias ”upptäcktes” i slutet på 1960-talet och spelades bland annat in av svenskt visarkiv. Han figurerade också i många andra sammanhang och spelade ofta på hembygdsfesterna i Ede i midsommarhelgerna, och han spelade även på Jamtli förstås, men också på Nygammalt i tv.

Nu var han en riktig lokal kändis.

– Ja, tack, de ske bli gott, sa han och gick in och satte sig i köket.

Och farsan slog upp en grogg och så satt de där i flera timmar och pratade minnen och plockade fram personer ur det förgångna. Och efter en stund kom spelen fram. Durspel och munspel, och Elias lärde Knut Lapp-Nilspolskor och Elias fick Häggsjöpolskor tillbaka.

– Kan du en hänn då Elias?

– Jo, n'dän lerd je ta n Erik Larsa i Ansätta. Hän va husku te späla hän.

Och så ljöd det härliga toner från de båda spelmännen ut över Offerdalsvägen i sommarkvällen.

När groggen var slut fick så Elias hjälpas in i bussen hem till Ede.

 

 

Här kan du höra Knut spela:

http://www.youtube.com/watch?v=m9RgFUmA3-A