Pe-Jons buan – ett riktigt vålbrott

Jo-buan (Pe-Jonsbuan)
Vålbrottets fäbodar

Kärt barn har många namn. De flesta av oss känner bodarna på södra sidan av Lillån, inte långt från allmänna landsvägen mellan Kälom och Sandmyra, som Pe-Jonsbuan. Andra säger Jo-buan. Bägge namnen är rätt. Jo Perssa var Pe Jonsas far, så det är helt i sin ordning.
Bodarna låg före 1900 på motsatt sida av ån – se Gammalvåll’n.
Ett äldre namn på dessa fäbodar är Vålbrottets fäbodar, som det står på alla äldre kartor. På en karta från 1771 benämns platsen ”Wåhlbråtan”.
• Vad var då detta vålbrott?
Det hörde troligen inte ihop med något stenbrott, utan förklaringen är troligen att hitta i det äldre jämtländska ordet för ris- eller skräphög, eller ännu mer sannolikt, vindfälla eller vindfällor. Sören Ekerbo berättar att han hört att namnet skulle betyda rishög eller skräphög, och att det kan ha varit ansamlingar av grenar och träd i ån någonstans, som gett platsen dess namn. Därmed sätter han mig på spåret.
I Bo Oscarssons samling av jämtländska ord och uttryck finns ordet med:
”Vål-bröt eller vål-bråte, vindfällor, eller härs och tvärs ikullfallna träd”.
Och det är troligen vad det handlar om här: Fäbodarna som ligger där det så ofta är vindfällor, eller där det samlas brötar av träd i ån. Så skulle man kunna tolka innebörden i fäbodarnas gamla namn.
Från dessa bodar utgår också stigen till Nasttjärnbacken, samt en stig, numera skogsbilväg, fram till Pe Jonasabuan.