När vägen var nödvändig för att ta sig till kyrkan

Kälavän (Kjörs-vän)
Kälomsvägen

Kälomsvägen i Böle, augusti 2005.

Vägen mellan Kälom och västerut mot Berg och vidare mot kyrkbygden och de centrala delarna av Offerdal. Sträckan mäter cirka fem kilometer fram till riksväg 340 i Berg.
Längre tillbaka nästan enbart kallad ”körsvän” (kyrkvägen), som användes av byborna när de skulle till kyrkan i Ede.
Förr i tiden var kyrkobesök i stort sett det ärende byborna hade de gånger de överhuvudtaget lämnade byn. Världen var definitivt mindre och människorna höll sig inom gårdarna eller inom byn. Några gånger om året drog de till kyrkan – och då användes ”körsvän”, som var att betrakta som en kärrväg.
I dag skulle vi väl knappast förknippa våg landsväg med kyrkan i Ede, utan det är oftast helt andra mål vi har för våra resor ut från byn, även om vi också ibland åker till kyrkan..
Vägen hade förr i stort sett den sträckning den har i dag från Böle mot Bränna. Då följde den kullar och höjder och rundade myrar och vattenhål och löpte i och med landskapet. I dag (sedan en stor ombyggnad på 1930-talet) är den mer uträtad och skär genom kullarna på ett mer abrupt sätt.

Den gamla kyrkvägen hade dock en helt annan sträckning vid Bränna. Där var ett vägskäl, där man valde antingen mot Åsen, Rise och Kläppen vidare mot Änge och Ede, dels kunde man ta till höger mot Berg och Bredbyn. Båda dessa vägar syns i dag i terrängen, och vägen mot Åsen, den så kallade Åsgatan, används fortfarande. Den går också vidare upp mot övre Rise. Ta den vägen någon gång och upplev på ett mycket naturnära sätt hur kyrkvägen för Kälomsborna såg ut för 100 år sedan!
I början på 1930-talet sökte Kälomsborna bidrag till en förbättrad utfartsväg från Österulfsås över Utgård, Västerulfsås och Böle fram till Berg och 1935 beviljades bidrag från staten och landstinget till vägbygget.


Genom den rådande arbetslösheten blev vägen byggd genom arbetslöshetskommittén, som ansvarade för sträckan Berg-Böle, medan byborna tog ansvar för delen mellan Böle och Österulfsås. Erik Persson (i Penirs) berättade att varje gård ansvarade för en sträcka genom byn och att de antingen byggde vägen själva eller anlitade några ”dagamen” eller andra som kunde åta sig arbetet. Genom byn fick vägen på några ställen en ny sträckning. Bland annat förbi Utgårds by sett från där Ulfsgårds fjös ligger i dag (2005), förbi ”Skruttjen” och till vägskälet i Österulfsås. Tidigare gick vägen genom Utgård och över Brännmon förbi föreningshuset och ner mot östgårdarna.
Vägen stod klar 1935.
 
SN 2005

Jag filosoferar i skogen vid den gamla vägen mot Berg. Bilden från 2005 – i dag är den höga skogen avverkad. Foto: Tobias N