Ett besök på Hotell Hopplösheten

Negårsköja
Nedgårdskojan

Skogskoja en bit från Långan på Österulfsås’ marker. Namnet kommer av Nedgården, som förr betecknade den sydligaste gården i Österulfsås, och som i dag (2005) bebos av Gunnar och Lisen Olofsson.
Första gången jag såg kojan var tillsammans med en byforskargrupp, som i början på juni 1987 besökte kojan. Vi var ett 20-tal personer som då kunde gå in i den och det gick bra att se hur kojan var konstruerad. När jag nu i slutet på augusti 2005, efter att ha letat mig fram till kojan genom att följa Rengräsmyrbäcken mot söder, på nytt besöker platsen har den jangserat rejält. Taket har rasat in och det finns inte mycket kvar. Södra vägen, och farstuväggarna av bräder fanns kvar, liksom den tidens skogshuggarhumor, inskriptionen över ytterdörren: ”HOTTEL HOPPLÖSHETEN”. I övrigt var det inte mycket kvar av kojan.
Kojan ligger på Gunnar Olofssons marker och han berättade att hans faster varit till Nedgårdskojan en fettisdag 1914 och då hade den varit relativt ny. Bara några tiotal meter från huvudkojan syns resterna efter ytterligare en byggnad. Det är gamla bustugan från Jonkevallen, som flyttades hit på 1930-talet för att ge plats åt fler huggare.
När jag nu går här vid kojan i min ensamhet har jag svårt att förstå att människor har bott och verkat här, och att de dessutom kunde trivas med både jobbet och boendesituationen. Många av byns äldre män arbetade sig igenom ungdomsåren genom att bo i kojor som denna. Men det är inget som jag suktar efter.
När jag lämnar Nedgårdskojan funderar jag över när jag kommer hit nästa gång, om det dröjer 18 år till dess kommer jag att vara 66. Undrar vad som finns kvar av kojan då?

SN augusti 2005

(Som var dit ytterligare en gång den andra juni 2008 tillsammans med skogsforskargruppen)