Lite Vildhusseri i Kälomsskogarna

Kanal´n och Suråa (Kanalen och Surån)

Kanalen byggdes för handkraft i början på 1900-talet för att underlätta flottning mellan Nasttjärn och Näversjön, en sista flaskhals för timret att på sin väg från skogarna runt Kälom nå bomningen i Näversjön. Kanalen är cirka 200 meter lång och kortar avsevärt sträckan från tjärnen ut till sjön. Den är också rejält djup, på de flesta ställena är djupet högre än åran jag sticker rakt ned mot botten. Det är säkert på de flesta ställen omkring två till två och en halv meter djupt. Men det behövdes säkert för att inte timret skulle fastna. Breden är ungefär fyra meter, och det känns litet trångt. När jag och Viktor ror genom kanalen en försommarkväll i juni 2005 är det inte helt utan besvär. Årorna tar emot strandkanten och likt en gondoljär står jag på knä i båten och försöker med ena åran driva båten framåt. Det är litet kniksigt, men det går.
Flottning av timmer från skogarna kring Kälom tog rejäl fart i slutet på 1800-talet och man använde då de naturliga vattenleder som fanns för att få timret ur skogarna. Det innebar att man flottade på mindre bäckar och åar som Visjöbäcken och Stormyrbäcken för att nå bomningen på Näversjön. Om det var nära till Näversjön körde man på vintern direkt ut på sjön där det var en stor avläggningsplats på isen.
De som vet vilken liten bäck Visjöbäcken är förstår vilka svårigheter det måste ha varit att flotta de stora och långa bjälkar som på den tiden efterfrågades av kunder främst i England. Där användes de till skeppsbyggen, men kanske framförallt till byggande av kajer och lastageplatser. Enligt en instrukion skulle bjälkarna vara, för att godkännas, fyrkantiga (de bilades till på plats i skogen), 12-24 tum grova och 12-15 meter långa. I smaländan fick den vara högst en tum mindre än på mitten.
Även Lillån nyttjades flitigt som flottningsled och den går ju via Nasttjärn i kringelkrokar ut i Näversjön. Där var en rejäl flaskhals både tidigt för dessa bjälkar, men även senare när ”vanligt” timmer skulle flottas fram genom Suråa, som den naturliga förbindelselänken mellan Nasttjärn och Näversjön heter.
Nils Persson, Västerulfsås, var med och flottade på Lillån i 32 år. Han berättade att man hade ett spel i västra ändan av sjön, som man sedan använde för att dra timret med över de båda sjöarna till utloppet vid Näverån längst i öser. Men det var ingen lätt resa för timret att nå Näversjön. Nils berättar om problemen vid Nasttjärn:
– Mycket av timret fastnade givetvis, det mesta var ju 27-fotstimmer (cirka 8 meter), och det blev stora brötar. En sommar drog vi upp 800 bitar ur Suråa, och det på bara en kilometer.

Stefan 05