NOLERVIK

    Reportage, bilder, idrottshistoria och berättelser av Stefan Nolervik

Kent Stefan Nolervik

Jag är gammal proggare, joggare och numera även bloggare. I övrigt: Fembarnspappa (Ja, det är med samma kvinna), f.d. yrkesofficer på A 4, Östersund, humanist, bänknötare, vedhuggare, motståndsman, hyvelmatare, påstickare, medgångslirare, kulturare, idrottsnostalgiker, feminist, kappvändare, Kälomsbo, bastubadare, Brynäsare, skidälskare, som önskar jag kunde ta tillvara på de små tingen i tillvaron, men som ändå alltid befinner mig långt fram i periferin någonstans. Har ofta gjort klar alla projekten i skallen när kroppen hinner fram. Därför blir det sällan något av.
Opolitisk och opålitlig. Otålig, oöm.
Flygrädd och klart morgontrött.

Jag och yngsta dottern Vilma under vårt Olvonträd, sommaren 2007.

 

Hårdfakta: Född 5 februari 1957 på gamla BB i Östersund. Uppväxt i Krokom, litet arbetarhem, tillsammans med mor och far och två syskon. Jag var mellanbrodern. De övriga är Thomas, född 1953, och Mikael, född 1963.

Mina föräldrar: Knut Nolervik, eller Knut Nolavika, född och uppvuxen i Norrviken, Häggsjlövik i Hotagen, 24 september 1921. Han jobbade som ung i skogen på olika avverkningar och lärde sig sedan till linjemontör (byggde kraftledningar). Det jobbade han med, först inom Hissmofors Elektriska till 1968 och därefter för Östersunds Elektriska och Jämtkraft fram till sin sjukpensionering 1975. Han drabbades av cancer och dog 1982. Han var också en spelman, autodidakt, som kunde många gamla låtar på sitt durspel. Han spelade dragspel på bal i Häggsjön som åtta-åring.

Mamma Rut, född Johansson, 29 juni 1931, på Rullbo i Trångsviken. Ett arbetarbarackområde där timret från Storsjön rullades upp på land i stora uppfordringsanordningar, därav namnet Rullbo. Som femåring flyttade hon med sin familj till Trång, eller Åse, några kilometer längre österut där de bosatte sig i det nybyggda Per-Albintorpet. Första nätterna, innan huset var riktigt, riktigt klart, bodde hela familjen i en lada på väg ner mot stugan, har min mamma berättat.

De båda träffades när min pappa jobbade med högspänningsledningen förbi Ytterån, då han tillfälligt bodde där. En kväll var han på dans på Stenhammaren i Mattmar där även den tio år yngre flickan från Åse kalkbruk befann sig. De hittade varandra, tycke uppstod och några år senare gifte de sig och fick första sonen, Thomas. Eftersom pappa jobbade på Hissmofors elektriska bosatte de sig först i en liten stuga i centrala Krokom, den låg ungefär där infarten till Konsum och Ica är i dag, och sedan köpte de sig ett hus längre upp efter Offerdalsvägen där min mor bodde kvar enda fram till slutet, 23 november i år 2009.