Per Ragnar värmde frusna Järpensjälar

Det var i tisdags kväll och det hade precis börjat snöa. På biblioteket i Järpen satt skådespelaren Per Ragnar vid ett kaffebord i personalrummet och väntade på att ta scenen i besittning. Han satt med rocken på och hade precis som jag kommit in från kylan. Det droppade från mina nysnöade kläder och golvet var alldeles blött. Här fick begreppet surjämte en ny innebörd.
Då reste sig Per Ragnar och sa med ett stänk av självironi:
– Från ÖP? Ja då blir det i alla fall fyra i publiken.Tre ur personalen och en från lokaltidningen, inte illa!
Vi skrattade. Det är klart det kommer fler. Per Ragnar, en av landets stora skådespelare under sjuttio- och åttiotalen, drar större publik än så.
– Var inte så säker. Det kan bli världsrekord i bottennotering i Järpen i kväll. Det finns nämligen inget svårare att göra än ett enkvällsprogram.
• Hurså?
– Det är inte så självklart för människor att ta sig till biblioteket en tisdagskväll, det är så mycket som pockar på uppmärksamhet. Många har saker de ska göra med barnen, andra ska titta på ett speciellt teveprogram medan andra har annat att göra. Det brukar komma femtio, men kommer det tjugo här i kväll blir jag glad.
Det kom nitton.
• Berätta ärligt om du uppträder med samma engagemang för ett fåtal?
– Ja, det gör jag. Det är ju inte deras fel att de kommit.

I dag är Per Ragnar 64 år och tänker på pension nästa år. Hemma väntar fyra-åriga dottern Fredrika, som han lämnar och hämtar på dagis varje dag och som han helst vill tillbringa dagarna med.
– Jag har varit med så länge. I 40 år har jag kuskat landet runt med olika föreställningar, och jag har varit med i teve och som programledare för Gomorron Sverige i fyra år. Jag har inget att bevisa längre. Dessutom har jag fått mitt första barn, och det är först nu jag har tid att bry mig. Nu kan jag vara pappa på heltid.

Det senaste året har han varit engagerad i Sol, vind och vatten på Chinateatern i Stockholm. Där har han spelat Ted Gärdestads morfar, och i ärlighetens namn en av få som kommit ur detta med äran i behåll. Ja, faktiskt den som kanske fått bäst kritik. Tanken var att den skulle gå även i höst, men så blev det inte.
– Producenten gick i konkurs så musikalen lades ned. Jag fick då en förfrågan från det kyrkliga studieförbundet Sensus om en HC Andersen-turné i landet och jag tackade ja. I kväll är jag i Järpen, här om kvällen var jag i Vilhelmina och i morgon är jag i Karlstad.

Prick sju står Per Ragnar på scenen. Med varsam hand tar han hand om oss och jag och 19 andra vara med om en teaterupplevelse vi sent ska glömma. Han gestaltar HC Andersen och nästan helt omärkligt för han oss in i dennes sagovärld. Plötsligt befinner vi oss i kejsarens garderob, bland hönorna i hönsgården där en fjäder blir till fem döda hönor, och vi hittar den ihjälfrusna flickan med svavelstickorna. Kvällen blir på ett sätt magisk, och trots att han kommer av sig får han även det att smälta in i föreställningen. Vi njuter i fulla drag när han äger scenen och 19 frusna själar.