En kort resumé av mitt livs decennium

1970-talet.
Det var faktiskt mitt decennium.
Visst kan det vara nyttigt och häftigt med nostalgiska tillbakablickar ibland. Och nog kan det vara intressant att göra en kort resumé över hur livet har farit fram med oss.
Personligen tror jag att vi alla har ett decennium som vi kan kalla vårt eget. En era över cirka tio år då vi var unga, tuffa och rebelliska och då våra liv började formas. Vårt tonårsdecennium helt enkelt då vi gick från barn till vuxna.
Och sjuttiotalet var mitt. Bara mitt.
Världens längsta decennium.
För det var ju då allt hände. Jag kan erinra mig viktiga händelser från vart och ett av åren på 1970-talet, allt från första tonårsförälskelsen på diskotek Jemten på Hägragården till beskedet om att jag skulle bli far tio år senare. Däremellan hände precis allt.
Här en kort resumé:
1970: Blev tonåring. Men fortfarande barn. Tittade på barnprogram på morgonen – gick på disko för första gången på kvällen. Gulaktiga manchesterjeans av v-typ, röd polo och svart lackbälte en fredagskväll. Tre kronor förlorade VM-finalen mot Sovjetunionen samma kväll. Tjuvrökte så vi blev illamående bakom SJ-förrådet i centrala Krokom. Långa Ritz av någon underlig anledning. Krokom blev ett modernt samhälle med Ica- och Konsummarknad, i vitt mexitegel, asfalterade vägar och gatlysen överallt.
1971: Flyttade upp till högstadiet. Började snusa. Första mellanölen. I april inträffade också en av mina värsta upplevelser så långt i livet, ett skottdrama på grannfastigheten där en polisman dödades. Jag såg allt från mitt sovrumsfönster. Sov inget på hela natten. Inte på hela veckan. Stellan Bengtsson blev världsmästare i pingis.
1972: Fyllde 15 år, fick välja mellan moped och stereonläggning. Valde det senare. En Ferguson på två gånger tio watt. På den spelades Leonard Cohen, Torstein Bergman och Creedence Clearwater Revival. Första sommarjobbet på färgaffären i byn. Stadigt sällskap. Helena från grannbyn. Ted Gärdestad och München-OS. Jag kan fortfarande räkna upp de svenska medaljörerna. Vi skaffade färg-TV.
1973: Slutade högstadiet. Allt hade gått på räls. Hyfsade betyg utan att läsa läxor. Började på gymnasiet på Wargentinsskolan. Kände mig aldrig hemma där. Hoppade av efter ett och ett halvt år. Spelade fotboll med Krokom/Dvärsätt. Vi vann femman. Det var viktigare. Slutade snusa den elfte februari. Tror jag. En fredag var det i alla fall.
1974: Sökte arbete och fick jobb på Hissmoforssågen. Knubbkastare och vagnstäckare i ett års tid. Hårt fysiskt och stressigt. Fick min första egna månadslön, 1 750 kronor.  Mönstrade. Åkte på utlandssemester med fotbollslaget till Mallorca. En knepig upplevelse med mycket festande. Jobbade som instruktör på fotbollsskolan den sommaren. Började snusa igen.
1975: Telefonsamtal från utbildningsrekryteraren vid A 4 i Östersund. Ryckte in två månader senare med målet att bli stamanställd. Vietnamkriget slutade. Fyllde 18. Tog körkort 5 september. Försvaret bekostade.
1976: När de andra ryckte ut i mars började min anställning. Vi var nio furirer som åkte till Stora Blåsjön på läger för att sammansvetsas. Som 19-årig överfurir skulle jag sedan ta kommandot över 20-åringar. Tuffingar från Göteborg och Dalarna. Det slutade med katastrof. Jag ville därifrån. Blev kvar och läste in gymnasiet. Försvaret bekostade.
1977: Fyllde 20 år. Köpte egen bil. En röd Saab V4 med rattväxel och frihjul. Registreringsnummer BEL 021. Drog med den runt på byn, den så kallade raggarrundan som gick en repa över järnvägen förbi pressbyråkiosken och järnvägsstationen. Spelade Billy Swan och Baccara. Även en del proggmusik. Men aldrig med militäruniform. Det kändes inte riktigt rätt. Låste in mig en hel vecka och läste Jack, av Ulf Lundell. Den blev banbrytande.
1978: Gick militära skolor i Uppsala och Sollefteå. Köpte en ny, fräsch stereoanläggning av märket Harman Kardon. Köpte en ny bil, BMW, vars växellåda rasade utanför Sollefteå. Sålde tillbaka den till bilhandlaren och förlorade fem tusen.
1979: Militära skolor i Kristinehamn och Uppsala. Träffade min blivande hustru. Funderade över hur jag skulle hitta en väg ut ur det militära och göra något annat,  mera kreativt. Började måla tavlor. Skrev egna berättelser och började dokumentera allt i ord och bild. Läste in brevkurs i fotografering.
2010: Tänker tillbaka. Åttiotalet har passerat, liksom nittiotalet. Även nollnoll-talet. De årtal jag kommer ihåg är födelseåren för mina barn. I övrigt blir det mesta till en enda röra av årtal och händelser. Allt går sin gilla gång. Slutade snusa för flera år sedan. Blev far för femte gången för 10 år sedan. Började snusa.
Slutade.
Hur ser ditt eget decennium ut?